Hur svårt är egentligen högskoleprovet? Det är en fråga som många ställer sig innan de anmäler sig. Vissa beskriver provet som nästintill omöjligt, medan andra menar att det mest handlar om träning och att man är rätt förberedd.
Sanningen är att svårighetsgraden varierar från person till person. För den som kommer oförberedd kan provet kännas överväldigande, men med rätt förberedelser går det att göra utmaningen hanterbar – och till och med se provet som en möjlighet snarare än ett hinder.
Provet är utformat för att vara utmanande
Högskoleprovet är konstruerat för att skilja mellan tusentals sökande som konkurrerar om samma utbildningsplatser. För att det ska fungera måste provet vara krävande. Frågorna är därför utformade så att de inte bara testar kunskaper, utan också din förmåga att tänka logiskt och arbeta under tidspress.
Tiden är en av de största utmaningarna. Många upplever att de kan lösa uppgifterna om de får mer tid, men på provet är minuterna få och stressen hög. Det gör att även relativt enkla frågor kan kännas svåra när klockan tickar ner.
Vilka delar upplevs som svårast?
Det som upplevs som svårt varierar såklart mellan vem man frågar, men vissa delar sticker ofta ut. Ordförståelsen kan kännas övermäktig eftersom provet innehåller många ovanliga ord som sällan används till vardags. Läsförståelsen är en annan utmaning – texterna är ofta långa, informationstäta och ska analyseras under hård tidspress.
Matematiken är också ett hinder för många. Här blandas grundläggande räknefärdigheter med logiska problem och statistik. Den som inte repeterat grunderna kan snabbt tappa värdefulla poäng.
Det är dock viktigt att komma ihåg att “svårast” inte betyder “omöjligt”. Med rätt träning går det att vända svaga områden till styrkor.
Skillnaden mellan att vara oförberedd och tränad
För den som skriver provet utan att ha förberett sig kan det kännas övermäktigt. Tempot är högt, frågorna många och det finns ingen tid att fastna länge på en uppgift. Många lämnar därför provlokalen med känslan av att nästan inget gick som planerat.
Med träning ser bilden helt annorlunda ut. Den som övat på gamla prov, byggt upp ordförrådet och repeterat matematiken känner igen upplägget och vet hur tiden bäst ska disponeras. Det gör att stressen minskar och att provet känns betydligt mer hanterbar.
Vanliga missuppfattningar
En vanlig föreställning är att det inte går att plugga till högskoleprovet. Men så är verkligen inte fallet. Den som tränar systematiskt, särskilt på gamla prov, höjer nästan alltid sitt resultat över tid.
En annan missuppfattning är att man måste vara lika stark på alla delar för att lyckas. I praktiken kan en bra prestation i vissa delar väga upp för svagare resultat i andra. Genom att spela på sina styrkor och samtidigt förbättra de områden där man tappar mest poäng går det att nå en hög totalpoäng.
Så mäts svårigheten i praktiken
Upplevelsen av svårighet varierar, men poängsättningen är konstruerad för att vara rättvis. Efter varje prov normeras resultaten, vilket betyder att din prestation jämförs med alla andra som skrev samma dag. På så sätt spelar det mindre roll om just det provet råkade vara lite svårare eller lättare än tidigare.
Det innebär att även om många deltagare tycker att ett prov var extra tufft, kan normeringen göra att poängen ändå speglar din faktiska nivå jämfört med resten av gruppen. Svårigheten upplevs alltså individuellt, men systemet är byggt för att ge en rättvis jämförelse mellan alla deltagare.
